Smultronställen: Florens

Tåg mot Florens... Tågen var väl inte särskilt fräscha men det var fint att få se lite av landsbygden och resan gick ganska fort, cirka 1,5 timme. Väl framme i Florens fick vi känna på hur det känns att inte kunna göra sig förstådd! Invånarna var inte särskilt bra på att prata engelska och inte många var villiga att försöka överhuvudtaget. Ångestsvetten rann innan vi lyckades ta oss till vårt Klosterboende som vi bokat via en förmedling. Vårt fantastiskt fina klosterboende, Instiuto Suore di Sant´Elisabetta, låg inrymt i en Florentinskvilla som ligger nedanför utsiktsplatsen Michelangelo. (För övrigt en utsiktsplats man inte bör missa då hela Florens ligger framför ens fötter.) Vi bodde i ett underbart litet rum med fantastiskt högt till tak, blommiga tapeter, mörkt klädskåp och det klassiska korset på väggen. Klostret hade en fin liten trädgård och ett litet kapell och nunnorna som drev stället var ett kapitel för sig. De pratade nästan ingen som helst engelska men på något sätt så lyckades vi förstå varandra ändå.